Nu var det återigen ett tag sedan jag skrev här och jag har hunnit med en hel del sen sist! Som jag redan berättat så var jag ju i Portland härom veckan och därefter bar det av till Winnipeg, Kanada, för ännu en tävling. Den här gången gick det bättre, men en katastrofal putt-dag på söndagen förstörde rejält. Trist, men på samma gång skönt och roligt att jag spelade så bra de första tre dagarna! Och slagen satt även på söndagen, så resultaten kan inte vara långt borta!
Om Winnipeg som stad har jag dock inte mycket gott att säga. Tydligen finns världens kallaste och blåsigaste gatukorsning här - där Portage och Main möts i centrum. På sommaren är staden under rejäl belägring av blodsugna myggor, vilket mina armar, ben och ansikte är bevis på. Som om inte detta vore nog, så var arkitekturen något av det tråkigaste jag någonsin sett. Lägg till det, enormt breda gator och man fick nästan en känsla av att befinna sig i 60-talets Moskva eller någon annan kommunist-stad. Tur då att ungdomen hade en skatepark att roa sig i. Det var nämligen ganska svårt att hitta andra foto-objekt i Winnipeg...
Efter Kanada bar det av till Grand Rapids, Michigan, där jag igår spelade en välgörenhets-ProAm. Vi var ungefär 15 LGPA-spelare där och intäkterna gick oavkortat till Gilda's Club - en mötesplats för familjer som på ett eller annat sätt lever med cancer, oavsett om de själva är sjuka eller om de har familjemedlemmar som genomgår behandlingar. Det är andra gången jag är med i just den här Pro-Amen och det är alltid lika roligt att kunna bidra till sådana här ändamål.
Under dagen spelade jag med representanter för MillerCoors, ett stort företag som äger en massa olika bryggerier och totalt står för ungefär 40% av USAs ölproduktion. Gårdagens middag var en ölmiddag, vilket innebar att de hade matchat varje rätt med en speciell öl. Det hela var verkligen intressant och för en gångs skull får jag faktiskt erkänna att öl var gott! Det var förresten bryggeriet Leinenkugel som stod för det hela och eftersom jag hjälpte ägaren Jake Leinenkugel att boka om hans flygresa (rika gamlingar vet uppenbarligen inte hur man tar tag i sådana saker själva) så håller jag tummarna för några backar i brevlådan inom kort ;)
Maten var oerhört god, men jag hade vissa problem med det amerikanska ätartempot. Då jag hade mer än halva varmrätten kvar på tallriken började de redan duka undan alla andras tomma tallrikar och ställa fram desserten. Då jag väl var färdig med den utsökta biffen, potatisen och spenaten så hade mina bordskamrater redan ätit upp sin choklad-panna cotta. Jag är medveten om att jag äter ganska långsamt, men jag har aldrig tidigare varit med om att tallrikar har plockats bort innan alla är klara. USA... Amerikaner... Enough said ;)
Nu är jag äntligen tillbaka i Oklahoma, efter ett inställt flyg, en timmas samtal med Uniteds call center i Indien (som innebar prat med tre olika indier innan de hittade en som förstod min svengelska och som jag förstod) och en smärre försening. Känns som om det är dags för en tupplur!
