Bil - modell STOR

Eftersom golfen gick skit den här veckan tänker jag inte lägga någon större mängd tid åt att förklara hur dåligt det gick. Fick helt enkelt inte mycket att funka under tävlingsdagarna... Trist, men bara att ta nya tag nästa vecka då tävlingen går av stapeln i Winnipeg, Kanada! Sparkade förresten min caddy idag och det var verkligen inte en dag för tidigt! Känns kanon!

Här i Portland har jag bott hos en familj uppe på ett berg med utsikt över hela staden. Det är underbart vackert och rofyllt, men vägarna hit är minst sagt snirkliga och parkeringsutrymmet mycket begränsat.

Med tanke på detta bestämde jag mig för att hyra den minsta möjliga bilen, trots att min golfbag med största sannorlikhet inte skulle få plats utan en massa extra arbete med att flytta runt klubbor och så vidare. Då jag kom till Budgets kontor på flygplatsen möttes jag av ett stort leende och en äldre dam som gratulerade mig till min "complimentary upgrade" (den extra bensinkostnaden får man dock stå för själv...) då alla deras småbilar tagit slut. Så den här veckan har jag försökt baxa runt en otroligt stor, gubbig och otymplig klump upp och ner, runt snäva kurvor och omöjliga parkeringsplatser. För er som inte vet vad en Lincoln Town Car är, så kan nämnas att det är USAs och Kanadas vanligaste chaufförbil (hmmmm) och att den är mer än dubbelt så lång som en Smart Car (220 inches jämfört med 98), betydligt bredare (78 - 59) och att landpråmen väger ofantliga 1,833 kg (Smart väger bara drygt 700 kg)! Detta kan jämföras med en med svenska mått mätt enorm bil, såsom Volvo 940 som "bara" är 190 inches lång, 69 inches bred och väger 1,454 kg. Usch å fy! Imorgon kommer det vara jag som går fram till kontoret med ett stort leende på läpparna och lämnar in nycklarna till åbäket!

Den här familjen har förresten en otrolig trädgård och igår satt jag och slappade i deras swing utanför köket och läste en bok då ett par kolibris dök upp. Vilken underbar fågel! Att de är små visste jag ju sedan tidigare, men att de var så otroligt små och att deras vingfrekvens snarare påminde om en humlas än en fågels förvånade mig verkligen. Självklart kan förvåningen bero delvis på att kolibris för mig närmast associeras med Kalle Ankas Jul, vilket kanske inte är ett helt verklighetstroget program... Kolibri-upplevelsen kändes minst sagt exotiskt, trots att Portland snarare liknar Sverige än något tropiskt eller exotiskt land...

Valdags!

Snart är det ju dags för val hemma i Sverige och när jag tömde min PO Box idag så hade jag äntligen fått mitt röstkort! Det låter kanske inte speciellt exalterande, men man känner sig faktiskt både svensk och otroligt vuxen när det dimper ner i lådan. Och vuxenpoängen trillar självklart in än mer då man själv går till posten och skickar in sin röst!

Bland räkningar, reklam och kreditkorts-blaha (man får ungefär en "inbjudan" per dag här i USA) låg även ett annat kuvert med officiellt utseende. Den första sidan innehöll information om hur man brevröstar som utlandssvensk. Längst ner på sidan står det dock "Moderater i Utlandet" och sida två handlar om att "Sverige behöver din röst". I kuvertet fanns också en mängd röstsedlar från Moderaterna (att dela ut till svenska vänner som också utlandsröstar). Hmmmmmm. Skickar de ut sådan information till ALLA utlandssvenskar? Vill inte ens tänka på vad kostnaden för det skulle bli... Jag kan nämligen lova att min adress inte finns på någon speciell Moderat adress-lista

Undrar förresten om de tråkiga, halvtröga gubbarna bakom disken på Posten i Stillwater skulle ha något emot att vara mina vittnen under kuvertklistrandet....

Imorgon bär det äntligen av till Portland för min nästa tävling! Idag hade jag klockan ställd på 06.00 för att hinna upp och träna innan de 45 graderna infinner sig. Den idén lät kanon, men då jag vaknade och hade duschat och klätt mig började det spöregna och åska som bara den. Detta ledde till att jag fortfarande inte har åkt ut till banan trots att klockan nästan är tio. Trist!

Häromdagen spelade jag golf med några gamlingar (ursäkta) nere i Edmond och bettade till mig $160! Det känns ibland som om jag skulle kunna försörja mig på att endast spela matcher mot rikingar nere på Oak Tree - galet! Fast det är ju roligare att åka runt och spela riktiga tävlingar, så jag ska nog inte pensionera mig riktigt än ;)

Nej, nu har jag tröttnat på att vänta. Enligt väderkartan har ovädret dragit förbi, så om jag uträttar några ärenden på väg till golfbanan så borde det ha slutat regna då jag kommer fram.

Vi hörs!

Oklahoma!!!

Att komma tillbaka till Oklahoma efter att ha spenderat några veckor i Europa kan vara tufft. Speciellt då det är över 45 grader och nästan vindstilla utomhus... Som svensk är detta inget man vare sig är van vid eller uppskattar. Usch! Att duscha tre-fyra gånger per dag hör inte till ovanligheterna. Galet

Efter British Open spenderade jag några dagar hemma i Göteborg innan det bar av över Atlanten. Sista veckorna i juli och början av augusti måste vara den bästa tiden på året i Sverige! Vilket otroligt härligt väder! Att ÖIS spelade hemmamatch gjorde självklart saken ännu bättre! Klas och jag stod bland galningarna på ståplatsläktaren och fick vara med då vårt favoritlag lyckades slarva bort en vinst mot Ängelholm. Efter den femtielfte oavgjorda matchen för året är uppflyttning till Allsvenskan nu endast en dröm.

En promenad på Norra Älvstranden och ett besök på Tjolöholms Slott hanns också med. Vackert värre!

Igår hade jag en heldag på golfbanan. Eller golfbanorna, om man skall vara riktigt petig. Först var det putträning på Oak Tree National i Edmond, OK som gällde. Jag kom dit redan klockan 8 och åkte inte förrän strax efter tre. Förhoppningsvis kommer det att ge resultat! Därefter körde jag tillbaka till Stillwater för att spela 18 hål med ett gäng kompisar som jobbar på Oklahoma State University. Hur kul som helst! Det är alltid lika roligt med omväxling på golfbanan - att bara spela seriösa tävlingar hade säkert varit helt okej, men när man mixar in lite "lattjo-golf" blir det ännu bättre.

Nej, nu bär det av mot Oak Tree igen. Vi hörs!