Foton!

Tidigt igår morse åkte jag till Oak Tree för en härlig, men blåsig, dag på banan. Jag började på närspelsområdet och tog mig senare ut på banan för 18 snabba hål. Det är helt underbart att kunna spela själv utan väntetid och andra störande element. När jag var på näst sista hålet såg jag en 6-boll (på Oak Tree får man göra precis vad man vill) gå ut på ettan, annars var stället öde. Lyx!

Kameran hade jag med mig, men ni som förväntade er härliga höstfärger får vänta ytterligare 11 månader för det är i oktober träden skimrar i alla möjliga nyanser här i Oklahoma. Några träd ser i och för sig röda ut på bilderna, men tror att vinkeln eller solljuset har förskönat verkligheten... Gult gräs, gråa träd och höga vindar till trots hoppas jag att ni kan se hur otrolig den här banan är! Eller förresten - hittade "I Feel Lucky"knappen på Picasa å nu ser bilderna bättre ut!

Idag begav jag mig ut till Karsten Creek redan klockan sju och tog lite kort. Så här gick det till: satte kameran på stativet och siktade in mig. Körde sedan fram en golfbil, så att jag hade något att fokusera på då jag tryckte på kamerans självutlösare. Jag tryckte på avtryckaren, sprang till golfbilen, flyttade den och hann precis tillbaka för att posera snyggt med klubba framför kameran! Man kan säkert göra livet enklare för sig (ta med en vän, förslagsvis), men det gick för det mesta bra (en del foton med halva ansikten å dylikt får man räkna med) och jag hade roligt under tiden!

Det blev kanske lite många kort, men hoppas ni uppskattar dem!

Vi hörs!

Höst...

Nu har hösten kommit till Oklahoma. Efter några underbara veckor med kalla nätter och 15-20 grader under eftermiddagarna sitter jag nu inomhus och tittar ut på en grå himmel, regnpiskade fönster och träd som böjer sig av vindbyarnas kraft. Usch! Brasan här hemma är till och med tänd och jag funderar på att sätta på värmen i huset.

Jag vet egentligen inte hur man bygger "riktiga" hus, men tvivlar tyvärr på att oklahomianerna vet bättre. Blåser det utomhus fläktar det rejält här inne och om man går nära en dörr eller ett fönster känner man den iskalla luften flöda genom alla springor. Gliporna under dörrarna är så stora att man kan se genom dem. Dessutom upptäckte jag förra året, då vi hade lite översvämningsproblem, att trägolvet är lagt direkt på den betongplatta huset står på. Ingen vätebarriär, ingenting. Å sprickorna i tak och väggar ska vi inte ens prata om. Tack å lov för att jag hyr och inte äger det här huset!

Under de härliga höstdagarna vi hade de senaste veckorna har jag fått mycket gjort på golfbanan och jag har faktiskt fystränat en hel del också. Imorgon tror jag nog att jag åker till Oak Tree National i Edmond för att träna några timmar och sedan spela banan. Oak Tree är ett riktigt bra test och träningsmöjligheterna är kanon, så det ska bli riktigt roligt! Jag tänkte också ta med kameran, så kan ni få se hur det ser ut där nere. Gräset kommer säkerligen att vara gult å fult, men förhoppningsvis skiner solen för att förgylla bilderna lite. Bermudan dör nämligen under senhösten och börjar inte återfå sin djupgröna färg igen förrän i april vilket gör banorna mindre bildsköna men precis lika spelbara som under sommarmånaderna.

Nej, nu ska jag nog återuppta dammsugningen. En våning kvar att städa, sedan kommer huset skina så fint så!

Kramar

Äventyr i Oklahoma City

Igår körde jag till OKC för att hämta lite papper hos min revisor och då passade jag på att besöka den plats i Downtown där Oklahomas Federala Byggnad stod fram till och med april 1995. Oklahomianerna är konstigt nog ganska stolta över att den första och hittills enda terrorattacken av amerikaner mot amerikaner skedde i deras delstat. Galet... Timothy McVeigh och Terry Nichols körde in en minivan full av sprängämnen i parkeringsgaraget i byggnadens bottenvåning. När den detonerade förstördes hela kontorskomplexet och dödade 19 barn som gick på dagis där, 5 personer som befann sig på gatan utanför och 144 andra som befann sig i byggnaden. Dessutom fick ytterligare 16 hus i närheten rivas på grund av omfattande skador.

Katastrofområdet är nu ersatt av en minnespark och det var den jag besökte. För varje förolyckad person har en stol rests på området. Stolarna är placerade beroende på var i byggnaden personen i fråga befann sig och dess storlek beror på åldern på den omkomna - små stolar för barn och stora för vuxna. Bilder finns längst ner i bloggen!

Då jag sedan stannade på en bensinmack för att köpa en flaska vatten fick jag mig en rejäl chock - min hittills så trogna bil vägrade starta då jag vred om nyckeln. Efter att ha försökt få igång den med hjälp av en enorm pick-up och startkablar fick jag till slut ge upp och ringa Volvo-handlaren i Tulsa, som jag köpte bilen av. Han ordnade med bärgning och medan jag väntade bläddrade jag igenom all information i handskfacket och upptäckte att jag har haft bilen i 3 år och 51 veckor! Därmed har jag en hel vecka kvar på garantin och både bärgning och lagning klarades av utan att jag behövde betala ett öre! Kanon! Jag fick i och för sig bo över natt i Oklahoma City, men tack vare Priceline kostar boende inte speciellt mycket numera. Gratis biltvätt fick jag dessutom på köpet! Härligt!

Först trodde jag att det var generatorn som hade gett upp, men det visade sig att det bara var batteriet som hade total-dött. Skönt att det inte var något större fel på Pontus! (Japp, jag har gett min blåa skönhet ett namn. Pontus och Marina hade namnsdag då jag köpte bilen så jag valde det som passade bäst. Lite galet, men men...)

Det vore förresten roligt om ni kommenterade inläggen. Längst ner på sidan finns en kommentarsfunktion. Jag kan se hur många som läser inläggen så försök inte komma undan utan en liten hälsning ;)

Ny Telefon!

Hej igen,

Tänkte bara meddela att jag nu har skaffat mig en ny telefon! Min älskade Iphone blev bara långsammare och långsammare för varje gång Apple släppte en ny version, vilket förargade mig. Dessutom finns bara Iphone att köpa hos en operatör här borta och månadskostnaderna är därmed alldeles för höga. Efter mycket funderande och undersökningar bestämde jag mig till slut för en Samsung GalaxyS Vibrant från T-mobile. Jag har inte bara en ny, läcker telefon utan också en telefonräkning på ungefär en tredjedel av det förra priset! Jag har i och för sig hört att täckningen inte alltid är kanon, men förhoppningsvis har alla tvivlare fel!

Igår var det lördag vilket under hösten innebär Amerikansk Fotboll! Oklahoma States lag är riktigt bra i år och hela Stillwater är på gott humör tack vare detta. Igår gick jag och 59,999 andra galningar på matchen mot Baylor och stämningen var något utöver det vanliga. Vi vann, solen sken och ingen blev skadad - så bra det kan gå med andra ord.

Idag hade jag tänkt städa, men det är betydligt roligare att ladda ner nya appar till telefonen och testa alla roliga funktioner. Jag lovar dock att huset kommer att vara skinande rent innan jag går å lägger mig ikväll.

Golfen har gått riktigt bra sista tiden! Min sving ser både kanon ut på kamera och genererar vackra, höga slag, så där har jag inget att klaga på. Jag har puttat en hel del i veckan och det har gett resultat! Härligt!

Några foton har det dock inte blivit i veckan. Ska försöka bättra mig på den fronten...

Kramar

Svårt att skriva när inget händer... ;)

Oj, vad länge sedan det var jag uppdaterade er alla om vad som händer på den här sidan Atlanten. Jag har faktiskt till och med hunnit med en snabbvisit i Sverige för att träffa familjen och närvara vid min gymnasiekompis Therese bröllop. Det var hur roligt och trevligt som helst! Det enda som kunde gjort dagen och kvällen bättre hade varit om mitt flyg inte gått tidigt söndag morgon... På grund av detta lämnade jag festligheterna vid midnatt och gick miste om bröllopstårtan, men jag är ändå otroligt tacksam över att jag kunde vara med över huvud taget!

Som ni säkert redan vet så har vi inte haft så många tävlingar i år och hösten har varit lika gles som resten av året. Jag har hunnit med att spela några tävlingar sedan sist - Arkansas, Alabama och Kalifornien. I Arkansas gick det bra, men puttern misskötte sig sista dagen. Alabama var ingen höjdare och jag missade cutten med ett ynka slag. Å då vi spelade utanför San Francisco puttade jag stabilt men kunde inte få inspelen att stämma. Alltid är det något... Nästa tävling går inte av stapeln förrän första veckan i december och därefter kommer jag hem relativt fort. Mamma tvingar mig nämligen att dra ut en visdomstand "när jag ändå kommer hem". Själv är jag inte lika pigg på idén, men men... Så länge jag kan trycka i mig knäck, kola, pepparkakor och lussekatter så är jag nöjd!

Förra helgen åkte jag ända till Dallas för att köpa mig en ny säng på IKEA. Det verkar kanske galet att köra drygt fyra timmar för att köpa möbler, men om ni hade sett alla klumpiga, tunga, murriga och enorma Oklahomianska sängar så hade ni förstått mig. Och att fylla på siraps- och pärlsocker-förrådet var även det nödvändigt! Sängen jag släpade hem var förresten Hopen och jag är hur nöjd som helst! Att sedan köpa madrass var inte lika enkelt som jag trodde. Oj, vad många olika sorter det finns! Med eller utan "pillow top", mjuk, hård, billig, dyr, vändbar, ful (jag vet att det inte borde spela någon roll med tanke på lakan å så, men varför i hela världen tillverkas mörklila madrasser med rosa och röda blommor???) och så vidare... Till slut blev det en hård madrass och jag sover som en stock i den! Vid besök får ni självklart låna sängen - jag har inget emot luftmadrassen i kontoret.

Den senaste tiden har annars varit relativt händelsefattig. Jag har fysat, tränat, lagat mat, bakat, ätit och sovit. Jag har fokuserat på puttningen och den börjar bli riktigt bra! Nästa steg blir att förbättra wedge-slagen och sedan kommer jag bli farlig nästa år! Oj, vad jag längtar!

Fotografering har det tyvärr varit dåligt med den sista tiden, men här kommer ändå några bilder från de senaste månaderna!

Therese å Henrik utanför Angereds Kyrka

Ludvig med flickvän

Per med flickvän

Rickard och Lina

Annat bröllop... Josefin Leijon och jag

Hanna-Sofia & Pontus Leijon

Intressant Oklahomiansk himmel. Skrämmande

Portland, Winnipeg, Grand Rapids å Stillwater!

Nu var det återigen ett tag sedan jag skrev här och jag har hunnit med en hel del sen sist! Som jag redan berättat så var jag ju i Portland härom veckan och därefter bar det av till Winnipeg, Kanada, för ännu en tävling. Den här gången gick det bättre, men en katastrofal putt-dag på söndagen förstörde rejält. Trist, men på samma gång skönt och roligt att jag spelade så bra de första tre dagarna! Och slagen satt även på söndagen, så resultaten kan inte vara långt borta!

Om Winnipeg som stad har jag dock inte mycket gott att säga. Tydligen finns världens kallaste och blåsigaste gatukorsning här - där Portage och Main möts i centrum. På sommaren är staden under rejäl belägring av blodsugna myggor, vilket mina armar, ben och ansikte är bevis på. Som om inte detta vore nog, så var arkitekturen något av det tråkigaste jag någonsin sett. Lägg till det, enormt breda gator och man fick nästan en känsla av att befinna sig i 60-talets Moskva eller någon annan kommunist-stad. Tur då att ungdomen hade en skatepark att roa sig i. Det var nämligen ganska svårt att hitta andra foto-objekt i Winnipeg...

Efter Kanada bar det av till Grand Rapids, Michigan, där jag igår spelade en välgörenhets-ProAm. Vi var ungefär 15 LGPA-spelare där och intäkterna gick oavkortat till Gilda's Club - en mötesplats för familjer som på ett eller annat sätt lever med cancer, oavsett om de själva är sjuka eller om de har familjemedlemmar som genomgår behandlingar. Det är andra gången jag är med i just den här Pro-Amen och det är alltid lika roligt att kunna bidra till sådana här ändamål.

Under dagen spelade jag med representanter för MillerCoors, ett stort företag som äger en massa olika bryggerier och totalt står för ungefär 40% av USAs ölproduktion. Gårdagens middag var en ölmiddag, vilket innebar att de hade matchat varje rätt med en speciell öl. Det hela var verkligen intressant och för en gångs skull får jag faktiskt erkänna att öl var gott! Det var förresten bryggeriet Leinenkugel som stod för det hela och eftersom jag hjälpte ägaren Jake Leinenkugel att boka om hans flygresa (rika gamlingar vet uppenbarligen inte hur man tar tag i sådana saker själva) så håller jag tummarna för några backar i brevlådan inom kort ;)

Maten var oerhört god, men jag hade vissa problem med det amerikanska ätartempot. Då jag hade mer än halva varmrätten kvar på tallriken började de redan duka undan alla andras tomma tallrikar och ställa fram desserten. Då jag väl var färdig med den utsökta biffen, potatisen och spenaten så hade mina bordskamrater redan ätit upp sin choklad-panna cotta. Jag är medveten om att jag äter ganska långsamt, men jag har aldrig tidigare varit med om att tallrikar har plockats bort innan alla är klara. USA... Amerikaner... Enough said ;)

Nu är jag äntligen tillbaka i Oklahoma, efter ett inställt flyg, en timmas samtal med Uniteds call center i Indien (som innebar prat med tre olika indier innan de hittade en som förstod min svengelska och som jag förstod) och en smärre försening. Känns som om det är dags för en tupplur!

Bil - modell STOR

Eftersom golfen gick skit den här veckan tänker jag inte lägga någon större mängd tid åt att förklara hur dåligt det gick. Fick helt enkelt inte mycket att funka under tävlingsdagarna... Trist, men bara att ta nya tag nästa vecka då tävlingen går av stapeln i Winnipeg, Kanada! Sparkade förresten min caddy idag och det var verkligen inte en dag för tidigt! Känns kanon!

Här i Portland har jag bott hos en familj uppe på ett berg med utsikt över hela staden. Det är underbart vackert och rofyllt, men vägarna hit är minst sagt snirkliga och parkeringsutrymmet mycket begränsat.

Med tanke på detta bestämde jag mig för att hyra den minsta möjliga bilen, trots att min golfbag med största sannorlikhet inte skulle få plats utan en massa extra arbete med att flytta runt klubbor och så vidare. Då jag kom till Budgets kontor på flygplatsen möttes jag av ett stort leende och en äldre dam som gratulerade mig till min "complimentary upgrade" (den extra bensinkostnaden får man dock stå för själv...) då alla deras småbilar tagit slut. Så den här veckan har jag försökt baxa runt en otroligt stor, gubbig och otymplig klump upp och ner, runt snäva kurvor och omöjliga parkeringsplatser. För er som inte vet vad en Lincoln Town Car är, så kan nämnas att det är USAs och Kanadas vanligaste chaufförbil (hmmmm) och att den är mer än dubbelt så lång som en Smart Car (220 inches jämfört med 98), betydligt bredare (78 - 59) och att landpråmen väger ofantliga 1,833 kg (Smart väger bara drygt 700 kg)! Detta kan jämföras med en med svenska mått mätt enorm bil, såsom Volvo 940 som "bara" är 190 inches lång, 69 inches bred och väger 1,454 kg. Usch å fy! Imorgon kommer det vara jag som går fram till kontoret med ett stort leende på läpparna och lämnar in nycklarna till åbäket!

Den här familjen har förresten en otrolig trädgård och igår satt jag och slappade i deras swing utanför köket och läste en bok då ett par kolibris dök upp. Vilken underbar fågel! Att de är små visste jag ju sedan tidigare, men att de var så otroligt små och att deras vingfrekvens snarare påminde om en humlas än en fågels förvånade mig verkligen. Självklart kan förvåningen bero delvis på att kolibris för mig närmast associeras med Kalle Ankas Jul, vilket kanske inte är ett helt verklighetstroget program... Kolibri-upplevelsen kändes minst sagt exotiskt, trots att Portland snarare liknar Sverige än något tropiskt eller exotiskt land...

Valdags!

Snart är det ju dags för val hemma i Sverige och när jag tömde min PO Box idag så hade jag äntligen fått mitt röstkort! Det låter kanske inte speciellt exalterande, men man känner sig faktiskt både svensk och otroligt vuxen när det dimper ner i lådan. Och vuxenpoängen trillar självklart in än mer då man själv går till posten och skickar in sin röst!

Bland räkningar, reklam och kreditkorts-blaha (man får ungefär en "inbjudan" per dag här i USA) låg även ett annat kuvert med officiellt utseende. Den första sidan innehöll information om hur man brevröstar som utlandssvensk. Längst ner på sidan står det dock "Moderater i Utlandet" och sida två handlar om att "Sverige behöver din röst". I kuvertet fanns också en mängd röstsedlar från Moderaterna (att dela ut till svenska vänner som också utlandsröstar). Hmmmmmm. Skickar de ut sådan information till ALLA utlandssvenskar? Vill inte ens tänka på vad kostnaden för det skulle bli... Jag kan nämligen lova att min adress inte finns på någon speciell Moderat adress-lista

Undrar förresten om de tråkiga, halvtröga gubbarna bakom disken på Posten i Stillwater skulle ha något emot att vara mina vittnen under kuvertklistrandet....

Imorgon bär det äntligen av till Portland för min nästa tävling! Idag hade jag klockan ställd på 06.00 för att hinna upp och träna innan de 45 graderna infinner sig. Den idén lät kanon, men då jag vaknade och hade duschat och klätt mig började det spöregna och åska som bara den. Detta ledde till att jag fortfarande inte har åkt ut till banan trots att klockan nästan är tio. Trist!

Häromdagen spelade jag golf med några gamlingar (ursäkta) nere i Edmond och bettade till mig $160! Det känns ibland som om jag skulle kunna försörja mig på att endast spela matcher mot rikingar nere på Oak Tree - galet! Fast det är ju roligare att åka runt och spela riktiga tävlingar, så jag ska nog inte pensionera mig riktigt än ;)

Nej, nu har jag tröttnat på att vänta. Enligt väderkartan har ovädret dragit förbi, så om jag uträttar några ärenden på väg till golfbanan så borde det ha slutat regna då jag kommer fram.

Vi hörs!

Oklahoma!!!

Att komma tillbaka till Oklahoma efter att ha spenderat några veckor i Europa kan vara tufft. Speciellt då det är över 45 grader och nästan vindstilla utomhus... Som svensk är detta inget man vare sig är van vid eller uppskattar. Usch! Att duscha tre-fyra gånger per dag hör inte till ovanligheterna. Galet

Efter British Open spenderade jag några dagar hemma i Göteborg innan det bar av över Atlanten. Sista veckorna i juli och början av augusti måste vara den bästa tiden på året i Sverige! Vilket otroligt härligt väder! Att ÖIS spelade hemmamatch gjorde självklart saken ännu bättre! Klas och jag stod bland galningarna på ståplatsläktaren och fick vara med då vårt favoritlag lyckades slarva bort en vinst mot Ängelholm. Efter den femtielfte oavgjorda matchen för året är uppflyttning till Allsvenskan nu endast en dröm.

En promenad på Norra Älvstranden och ett besök på Tjolöholms Slott hanns också med. Vackert värre!

Igår hade jag en heldag på golfbanan. Eller golfbanorna, om man skall vara riktigt petig. Först var det putträning på Oak Tree National i Edmond, OK som gällde. Jag kom dit redan klockan 8 och åkte inte förrän strax efter tre. Förhoppningsvis kommer det att ge resultat! Därefter körde jag tillbaka till Stillwater för att spela 18 hål med ett gäng kompisar som jobbar på Oklahoma State University. Hur kul som helst! Det är alltid lika roligt med omväxling på golfbanan - att bara spela seriösa tävlingar hade säkert varit helt okej, men när man mixar in lite "lattjo-golf" blir det ännu bättre.

Nej, nu bär det av mot Oak Tree igen. Vi hörs!

Usch...

Usch å fy för dåligt spel. Igår var min putter minst sagt olydig och idag hade jag en svacka i mitten av varvet. Så enkelt är det tydligen att missa cutten på British Open men ett par slag. Positivt var dock att jag faktiskt slog bollen riktigt bra båda dagarna! Mina fadar (slag som skruvar från vänster till höger) satt perfekt och puncharna (låga slag) likaså! Härligt!!! Nu gäller det att hålla slagformen uppe fram till nästa tävling och träna rejält på och runt greenerna!

Mamma och hennes kusin Göran anlände till Southport i onsdags kväll, så jag har haft en egen fanclub på plats längs Birkdales fairways. Det är alltid lika roligt när de kommer med, synd bara att helgen blir aningen sysslolös. Den här "badorten" lämpar sig nämligen inte för vare sig bad eller andra nöjen. Fast trevligt kan vi ju ha ändå!!! Å jag gissar på att de kommer att bege sig ut till banan för att se lite av tävlingen trots att deras favoritspelare (!) inte spelar

Annars har det inte hänt speciellt mycket här de senaste dagarna. Det är relativt kallt, regnigt och blåsigt - precis som det skall vara på British Open med andra ord! Fler middagar har avnjutits med Carro och Johan och även en med Louise Friberg och hennes Gurra. Förhoppningsvis får vi sällskap av några av dem ikväll också!

Jag bokade förresten om min hemresa och kommer till Göteborg redan söndag kväll. Ska bli riktigt skönt att komma hem till god mat, torra hus (alla här verkar mer eller mindre fuktskadade) och vattenblandare (kallt till vänster och varmt till höger i handfatet är bara charmigt de första dagarna). Fast jag måste säga att jag nog kommer att sakna golfbanan, för oj vad roligt det är att spela här!!!

Carro Hedwall, Louise Friberg, jag och Johan Andersson

Välkomna!

Hej!

Efter en tids icke-bloggande är jag nu åter på skrivarhumör och den här gången tänkte jag även dela med mig av lite bilder från mina strapatser. Det är i alla fall tanken...

I USA är det enkelt att hitta internet och därmed blir antagligen bloggandet lite mer frekvent när jag är på den sidan Atlanten, men även under veckor som denna (Southport, England) hoppas jag kunna uppdatera er om vad som händer och sker i mitt liv.

Nu är jag som sagt i England och på schemat denna vecka står Women's British Open på Royal Birkdale. Oj, vilken underbar bana!!! Fast det är väl tur att golfbanan är underbar, för gratis internet till trots är hotellet ganska sunkigt och vore det inte för indierna så är maten här borta katastrofal... Men, men...

Igår spelade jag banan för första gången och Caroline Hedwall och hennes tränare/caddy Johan Andersson stod för sällskapet. Vi hade hur trevligt som helst och efter varvet begav vi oss till en indisk (surprise, surprise) restaurang för middag. Mums! Å det verkade verkligen som om vi hittade stans bästa restaurang, för medan vi satt där spatserade alla indiskt-älskande spelare och caddies in och till sist var stället nästan fullsatt. Nu tycker ni kanske att en bättre måttstock vore att se lokalbefolkning njuta av maten, men om det är något LPGA-spelare och -bärare älskar så är det indisk mat och alla vet precis vart man ska bege sig för en tallrik härlig Tikka Masala i varenda håla vi besöker under året.

Efter gårdagens middag begav jag mig ut på Southports pir tillsammans med min ständiga följeslagare Kameran! Här kommer några smakprov